Ja mina kära vänner.
jag är ledsen att jag i te höll löftet om att uppdatera bloggen bättre. Men jag är slut, totalt jävla slut körd!
Jag har inte haft varken ork eller lust.
Det lilla ork jag har går åt till att ta hand om min familj. Jag har tur som har André vid min sida som lyfter mig och hjälper mig när jag inte riktigt orkar själv. Och naturligtvis alla mina underbara vänner ?
Vissa nätter sover jag inte alls, vissa sover jag så där. Visa dagar kan jag börja gråta över egentligen ingenting.
Tur som sagt att jag har André & att jag har barnen nära att mysa med!

Så mina vänner ser det ut & jag hoppas själv på ett snabbt tillfrisknande. För det är krävande att må så här.

Jag har varit med om så mycket den sista tiden. Saker som jag inte nämnt här, saker som jag inte önskar skulle hända min värsta fiende!
Idag har jag tyvär fått reda på att samma sak hänt en nära vän till mig. Det gör ont i mitt hjärta och alla tankar är hos henne och hennes familj! Jag önskar er all styrka!?

Återkommer så fort jag är på bättringsvägen, kanske återkommer jag tidigare än så!

Ja bloggen har ju fått legat på is ett tag!
Finns fler än en anledning till det.
För det första så har jag haft fullt upp med att vara nykär och galen, för det andra har jag lagt massvis med tid på mig själv och familjen för att hinna med att bearbeta saker som hänt i livet det sista 1,5 åren.

Jag har varit livrädd för just det ögonblicket.
När allt började. När pappa dog i april så satte som jag kallar det karusellen igång att snurra, i april separerade jag och mitt ex, i juli dog mamma, i september blev jag rånad, efter det vart jag påkörd, Ebba var med om en väldigt jobbig incident, jag slutade på macken och jag blev knivskuren. Sen har det hänt en massa mer saker som inte nämns ovan. Så karusellen har liksom fortsatt i full fart. Jag har varit livrädd för att den ska stanna till och saker och ting ska komma upp till ytan och behöva bearbetas. Men så small jag då in i den omtalade väggen. Och pang, där låg jag!
Klubbad som en säl i sängen och på soffan. Velade ingenting, orkade ingenting.
Att ta sig in i duschen var en kamp. Att hålla kontakten med mina fantastiska vänner var jätte svårt dp jag stängde in mig i min egen lilla bubbla.
Jag är fortfarande inte okej, jag har fortfarande ordentliga downie dagar som jag kallar det. Dagar då tårarna bara sprutar och förtvivlan hugger i kroppen.
Dessa dagar tänker jag extra mycket på alla underbara vänner, på min fantastiska familj.

Jag vet vilka som verkligen står vid min sida och jag är er evigt tacksam för att ni orkar lyssna ibland, att ni bara finns. Att jag vet precis vart ni finns och för att ni håller upp mig ovanför ytan när jag inte riktigt orkar själv.
Jag vill gärna lämna några ord till er. Det är svårt att uttrycka känslor i ord men jag ska försöka så gott jag kan.

Jonna: Min helt otroligt fantastiska Jonna. Första gången jag träffade dig så tänkte jag direkt att, jävlar vilken tjej. Det här är någon i min smak. Någon med skinn på näsan som vågar säga ifrån. Jag blir så imponerad av dig gång på gång, ditt sätt att vara. Att du törs säga precis som du tycker och tänker och inte låter dig påverkas av någon annan.
Jag har aldrig tidigare känt min så himla uppskattad förut, och du visar det verkligen.
Allt du gjort, små chester och vänskapligt kramar och upplyftande ord precis när jag behöver det. Du är en fantastisk mamma till en helt fantastiskt fin liten pojk. Dessutom har du en riktigt trevlig man vid din sida!
Dig har jag bestämt mig för att ha kvar hela livet!

Malin: Min helt underbara piff. Tänk så roligt vi haft. Så mycket jävla tok. Som jag plockar fram och tänker på väldigt ofta. Jag är så fruktansvärt tacksam över att jag får vara en av dina vänner. Över att jag får stå på sidan om och se eran fina pojke växa upp. Jag tycker så himla skönt mycket om dig.
Även om vi inte träffas så ofta nu när vardagen ofta krockar så vet jag vart du finns och jag hoppas att du vet att jag alltid står här!
Du är också en av dom jag bestämt mig för att behålla för evigt!

Mikael: Helt otroligt fantastiska Mikael. Finns ingen som hjälpt mig så mycket som du under denna tiden. Den som lyssnat, diskuterat. Hjälpt mig med tankar och funderingar och bara funnits där. Du som gett mig dom kramarna som lyfter mig en bit när jag inte orkar.
Du är en helt fantastisk människa Mikael och en av dom mest betydelse fulla personerna i mitt liv.
Som jag så många gånger sagt åt dig, jag uppskattar allt du gör, för att du finns och allra helst för att du finns kvar i mitt liv!
Saker och ting blev inte som man tänkt men du vet vad jag sa, alla tavlor passar inte riktigt på samma vägg, men däremot i samma rum. Dig håller jag nära hjärtat och vill för alltid ha kvar i mitt liv!

Syster Emma: Här finns det mer än ord någonsin kan beskriva. Det har alltid varit du och jag. Trots bråk och syskon tjafs så har vi alltid haft varandra. Jag hoppas att du vet att jag gör allt för dig och din familj. Mosters små älsklingar. Även Joppa är med där på ett hör. För er går jag genom eld.
Tack för allt du/ni gör för mig och barnen!

André: Helt fantastiska du. Herregud så du har kommit in och rört runt i mitt liv!
På ett bra sätt så klart.
Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat trott att det skulle bli du och jag ännu en gång. Men som dom säger 3 gången gillt.
Tack för den du är, för den du är med barnen.
Tack för att du håller upp mig när andetagen är jobbiga att ta. Tack för att du får mig att må bra.

Det finns fler som inte nämns, men ni vet vilka ni är. Ta åt er. Ingen är så tacksam som jag.


Nu tänkte jag då fortsätta här att blogga om min tokiga och trevliga vardag.
För klantighet har inte försvunnit för att man blivit lite kör och för att man mått dåligt! Nej nej.

Lämnar er med detta seriösa inlägg, och återkommer i morgon med galenheter och skoj!

Tack för mig.
Hej!